Ofta är det små flygplan och jeepar som gäller när man ska på safari. Men med Rovos Rail går resan med tåg. Ett nygammalt sätt som samtidigt är avkopplande och oftast mer hållbart. Bakom familjeföretaget Rovos Rail står eldsjälen Rohan Vos, en äkta entreprenör som slagits för sina idéer även om han blivit betraktad som mer eller mindre galen.
Mitt uppdrag är att åka med på familjeföretaget Rovos Rail´s rutt från Viktoriafallen genom Zimbabwe och Sydafrika till familjens egna tågstation i Pretoria för att där träffa grundaren Rohan Vis och hans dotter Tiffany som är operativ chef för tågen, för att få höra om deras viktigaste resa just nu – omställningen mot ökad hållbarhet för att kunna erbjuda en bättre upplevelse för sina tågresenärer, sina anställda, och för att skapa mervärden för de lokala affärslivet och inte minst för att minska sitt miljöavtryck.
Viktoriafallen och the Grand Old Lady
Vintage känslan infinner sig redan innan tågets avgång på det legendariska ”Victoria Falls Hotel” från 1904 i Zimbabwe som går under smeknamnet ”The Grand Old Lady”. Här ska man absolut spendera tid innan tågresan om man har möjlighet. Hotellet är exotiskt beläget i Victoria Falls National Park, med full utsikt ut mot ravinen där Zambezifloden flyter fram och den vackra bron som förenar Zimbabwe och Zambia. Från hotellet hör man de dånande Viktoriafallen, känt som ett av världens sju naturliga undervek och man ser den ständigt ångande röken som lokalt kallas ”Mosi-oa-Tunya”.
Från hotellet tar det inte längre än 10 minuter till fots att nå fallen, men man får akta sig för vilda elefanter. De kan gå till anfall om de överraskas av besökare i deras naturliga vilda miljö.
Närodlat
Victoria Falls Hotel har egna grönsaksodlingar, egna fruktträd och biodlingar för att kunna förse sina gäster med närodlat. Odlingarna och den stora komposten där man tar hand om matavfall fungerar även som en skola där man lär upp blivande entreprenörer lokalt så att dom kan bli självförsörjande odlare och senare kunna sälja sina grönsaker till hotellet och andra restauranger.
En tidsresa tillbaka till 1800-talet
Resenärer från olika delar av världen strömmar in i ett av hotellets salonger för incheckning innan avfärd och välkomnas med musik och champagne av Daphne Mabala, en elegant svart kvinnan med naturlig auktoritet som är chef ombord på tåget som nu tålmodigt står och väntar på den slitna men charmiga tågstationen från 1904 omgiven av blommande bougainvillea och palmer.
– Vi vill att en resa med oss ska vara romantisk, på ett charmigt gammaldags sätt. Därför får det gärna gnissla och låta lite. Vi är den gamla damen som aldrig ligger över 60 kilometer i timmen, säger Daphne men blir nästan överröstad av tåget som med tjutande tuta signalerar att nu är vi på väg och med ett knyck i tågets alla mekaniska leder börjar rulla iväg.
Varje kupé har sitt eget namn. ”Protea” (Sydafrikas national blomma) står det på min dörr i polerad mässing och jag noterar att inredningen går helt i viktoriansk stil. Det är något fascinerande med att resa med tåg, så känns det när jag öppnar fönstret och släpper in den smekande afrikanska eftermiddags solen och ser dom 20 gnisslande vagnarna ringla fram som en pytonorm bland palmer och andra exotiska träd.
Skrot blir lyx
Det är svårt att tro att dom tjusiga gamla vagnarna vi färdas i varit utbrända och fullklottrade med graffiti och länge stått övergivna och tynat bort på någon banvall i Afrika till dess att Rohan Vos kom och blåste liv i vagnarnas själ med sin kärlek för tåg och mekanik.
– Min pappa är galen i allting som är gammalt och mekaniskt. Varje helg under min barndom var vi på olika skrottippar, på jakt efter övergivna tågvagnar, berättar dottern Tiffany. Vad kan vara mer hållbart än att återvinna skrot till något nytt och användbart? Det är nästan rörande vad Rohan Vos med sin familj och personal åstadkommit på sin tågstation i Pretoria där han total renoverat mängder av vagnar och lok genom åren.
Slänga lyxmat – nej tack!
Måltiderna är en ”highlight” där resenärerna från olika hörn av världen får möjlighet att träffas och slår sig ner uppklädda för att njuta av trevlig service, en gedigen selektion av sydafrikanska viner som valts ut av mamma Anthea Vos.
Maten lagas på tåget och är säsongs anpassad och köps mestadels från lokala etiska farmer som satsar på biologisk mångfald. Bland annat har man Spinach King som leverantör som startats av en social entreprenör från kåkstaden Khayelitsha i Kapstaden.
Man skulle kunna förvänta sig flera alternativ för varje rätt på menyn att välja på eftersom detta ska vara ett av världens lyxigaste tåg. Men av Rohan Vos får jag veta anledningen till att man numera bara har ett alternativ för varje rätt.
– Dom allra flesta gäster gjorde samma samma val och matsvinnet blev enormt och våra 400 anställda gillar inte alls den här typen av fantasifull mat. Vi stod helt enkelt inte ut med all mat vi blev tvungna att kasta bort, säger Rohan.
En inre resa utan Wifi
På tåget finns det ingen Wifi, något som kanske upplevs stressigt för vissa, men dom flesta verkar njuta av att för en gångs skull vara bortkopplade från omvärlden. Efter ett tag försvinner känslan av tid och rum. Familjen Vos verkar vilja få resenärerna att dra ned på tempot från den hektiska vardagen. Och det känns faktiskt bra att livet ombord går långsamt, man ges tid att låta själen resa, så känns det när jag blickar ut över Zimbabwes klippiga berg i den sista vagnen där man kan sitta ute och fotografera, läsa en bok eller bara njuta av landskapet med en drink.
Morgonmöte med asätare
Tåget kör sakta genom den månupplysta natten och trots att det knakar och gnisslar så sover jag snart djupt.Tidig på morgonen blir vi väckta strax före soluppgången av en tågvärdinna som slår i en gong, gong. Tåget har stannat på ett sidospår i Zimbabwes största national park ”Hwange”. Vi lämnar tåget och får varma filtar för att hålla värmen uppe när safarijeeperna i vinterns kalla luft kör in i vildmarken. Vi förundras över giraffer, elefanter kudu antiloper men är helt oförberedda när plötsligt tre fläckiga hyenor dyker upp på savannen och med sitt surrealistiska skratt närmare sig oss för att korsa vägen precis vid vår jeep. Vilka häftiga rovdjur, som med sina grymma käftar rensar rent i naturen, riktiga ekoingenjörer.
Innan tåget rullar vidare mot Sydafrika hinner vi med morgon kaffe och frukost i bushen och kan njuta av naturens kontraster med dom svart vita sebrorna som rör sig genom de lejongula gräset mot den klarblå himlen.
Kvinnligt ledarskap ombord
I tågets barsalong slår jag mig ner med en kopp kaffe tillsammans med Daphne Mabala, vår tågchef. Hon har arbetat för Rovos Rail i över 25 år och blev den första kvinnliga chefen ombord och idag är alla tågchefer kvinnor och alla har jobbat sig upp inom företaget till en ledande position.
-Vår grundare Rovhan Vos tror på ledarskapsfilosofin att man ska leda med exempel vilket innebär att mitt tåg team måste se att jag vet hur man skrubbar en toalett, bäddar en säg, rensar en ett duschhuvud eller får en generator att fungera, säger hon.
Hennes egen historia är typisk för Sydafrika. När hon började arbeta 1993 var det en omöjlighet för en svart kvinna att få en ledande position. Att hon skulle ge order till en vit man var då helt otänkbart. Det skulle ha underminerat hela apartheidsystemet.
– Förr hette det: en svart kvinna har ingenting att säga mig. Nu kan jag chefa över det här tåget med 20 vita anställda som alla lyssnar på mig, säger hon.
Rovos Rail historia
Daphne berättar vidare om familjeföretagets historia och dom olika rutterna och jag förstår att allt eftersom Rovos Rail renoverat fler tåg så har man utvidgat sin verksamhet med flera destinationer. För 30 år sedan köpte Rohan ett gammalt ånglok och rustade upp det och en vagn för att ta sin familj på en annorlunda tur genom Sydafrika, det var fröet till det som idag är Rovos Rail.
Daphane visar mig en karta och jag ser att man på de de olika resorna från 3 till 15 dagar trafikerar bland annat Sydafrika, Botswana, Namibia, Zimbabwe, Zambia, Angola, Kongo och Tanzania.
– Det kan bli tufft där ute eftersom vi inte kan göra något åt ett signalfel eller ett avspårat tåg framför oss. Då måste vi bara vänta. Det kan få mig att känna stress eftersom jag alltid vill att vi ska vara i tid, säger hon.
De populäraste tågresorna med Rovos Rail berättar hon är tre dagars turerna från Pretoria-Kapstaden och Pretoria-Viktoriafallen.
– Vår senaste är den nya 15-dagarsrutten som går mellan Dar es-Salaam i Tanzania och Lobito i Angola. Under resan rullar tåget förbi Zambia och Demokratiska republiken Kongo. Höjdpunkter inkluderar besök i koppargruvor, Chisimbafallen och ett besökt till två nationalparker för safariexpeditioner.
På vår resa är vi cirka 50 gäster fördelade på 20 vagnar och dom flesta verkar bo i rymliga Deluxe hytter men det finns både enklare och lyxigare. Dom stora 16 kvadratmeter lyxsviterna tar upp en halv tågvagn var och är utrustade med egna badkar, skrivbord och dubbelsängar.
Om man vill kan man även skräddarsy sin egen upplevelse för släktresan eller företaget och chartra tåget i 1 – 10 dagar och välja sina egna favoritdestinationer och utflykter.
Rovos Rail station vibrerar av liv
Sista kilometrarna in mot perongen drivs vagnarna av det uppvärmda frustande ångloket ”Pride of Africa”. Doften av ånga och kol är slående när jag sticker ut huvudet för att beskåda det massiva ånglokets färd mot perongen.
– Dom första åren körde vi våra ånglok hela vägen från Viktoriafallen ner hit till Pretoria, men de förbrukar alldeles för mycket vatten och kol, hela 30 000 liter vatten var sjätte kilometer berättar Rohan Vos. Med sin dotter Tiffany står han nu på perongen och önskar alla välkoma till Capital Parks station med ett hjärtligt handslag och växlar några ord med alla passagerare som kliver av tåget.
Resan mot ökad hållbarhet
Rohan är en lång och reslig gestalt i 70 års åldern och har en självklar pondus när han guidar mig runt på sin egen tågstation med flera hundra anställda.
– Om du hade frågat mig för 30 år sedan skulle jag aldrig trott att vi skulle ha nått så här långt. I början var det en mardröm, vi blödde pengar och var nära att gå i konkurs under många år. Idag har vi sex tåg som opererar samtidigt och går med vinst, säger han stolt.
Vad innebär hållbarhet för Rovos Rail?
Att gå med vinst och vara hållbara går hand i hand menar Tiffany Vos-Thane. För att företaget ska leva, vara relevant och utvecklas måste vi satsa på förnyelse och hållbarhet.
Att våra 415 anställda trivs är en av de viktigaste hållbarhets faktorerna för oss. Många kommer direkt från gatan och får sin utbildning hos oss och vill sällan sluta arbeta här.
Vi är självförsörjande på vatten med eget borrhåll och behöver inte tära på det kommunala vattnet. Vi är på gång att fasa ut vatten plastflaskorna på tåget, vi donerar gamla linnen till barnhem, äldrehem och andra ställen i nöd. Våra snackboxar ombord produceras av kvinnliga småföretagare i ekovänliga förpackningar. Likaså våra presentartiklar ombord, levereras endast av små och lokala företag och tillverkningen sker i Sydafrika.
Vi rehabiliterar även en mängd olika djur på vår tågstation som blivit övergivna eller räddade från cirkus eller tagits ifrån sina ägare pga av deras grymma behandling av djuren. Det kostar oss en liten förmögenhet varje månad med mat, veterinärräkningar, men vi bryr oss mycket om djur, säger Tiffany.
Tänk vad fattig världen hade varit om vi inte haft excentriker och visionärer som Rohan Vos. Tänkare som går mot strömmen och som av sin omgivning nästan betraktas som galningar när dom passionerat målar upp sina idéer. Så var det för 30 år sedan när Rohan Vos försökte låna pengar till sin affärside, att kommersiellt driva ett museum med fem stjärniga vintage tåg och kunna visa resenärer från hela världen Afrikas skönhet.
Resan bokades genom svenska Trackers som skräddarsyr hållbara safariresor till bland annat södra Afrika.
Varför är det viktigt för Trackers att satsa på hållbara resor?
”Trackers har sedan starten alltid varit engagerade i att bedriva en hållbar turism. Det innebär att våra resor ska vara hållbara både socialt, såväl som ekologiskt. Samtliga våra safari partners är noga utvalda både för sin höga kvalitet på genomförande av researrangemang men även socialt och miljömässigt engagerade”, säger Mats Larsson, grundare av researrangören Trackers.
Vad gör ni själva på detta området?
”Utöver att samtliga våra partners är noga utvalda både för sin höga kvalitet på genomförande av researrangemang, både socialt och miljömässigt, så klimatkompenserar vi automatiskt för CO2- utsläppet för alla resenärers flygresor från och till Sverige. Vi använder företaget Southpole för beräkning av CO2 utsläppet för varje resenärs flygresa från och till Sverige. Kompensationsbeloppen är högre än hos andra organisationer men även mer omfattande än hos många andra organisationer. South Pole är världens största utvecklare av klimatprojekt och har implementerat mer än 500 klimatprojekt för klimatkompensation och därigenom även skapat tiotusentals arbetstillfällen i utvecklingsländer, förbättrade levnads- och arbetsvillkor, samt ekonomiska vinster för företag och samhällen.”