I södra Frankrike, väster om Cannes och öster om Marseille, ligger regionen Var. Den sträcker sig från Medelhavet i söder till bergen i norr och är förutom alla vinodlingar den mest skogrika i hela Frankrike. Le Var är fransmännens förstahandsval för semestern och det är lätt att förstå. Utbudet är mycket varierat och man kan ha många olika sorters upplevelser inom loppet av ett par dagar. Regionen har därför nio miljoner besökare varje år, av vilka 15 procent kommer från utlandet.

Här finns allt från vita sandstränder med azurblå vatten till charmiga byar där tiden fortfarande tycks stå stilla. Katter vilar på kullerstenarna i de små gränderna och dörrarna står öppna utan lås. Restaurangerna drivs av familjer som serverar fransk husmanskost på bord med rutiga dukar och med stolar som ser ut som på en målning av van Gogh. Överallt flödar det av lavendel och bougainvillea och vänliga främlingar erbjuder hjälp om man ser bortkommen ut. Och nej, inte ens alla unga pratar engelska…

Livet här vid Medelhavet är helt enkelt lite mer som det var förr. Men det är inte alltid helt självklart att hitta de bästa ställena så här kommer en liten guide för den som, precis som jag, vill uppleva ”Joie de Vivre”. Det är ett franskt begrepp som betyder livsglädje och njutning och som man förstår den fulla innebörden av när man reser runt i regionen Var, som är en del av Provence.
Hyères
Denna trevliga lilla stad (vars namn uttalas Ijär) är den äldsta av södra Frankrikes vintersemesterorter. Staden ”upptäcktes” av välbeställda engelska turister på 1800-talet som uppskattade det milda mikroklimatet. Här finns två delar som båda är väl värda ett besök. Gamla stan, innanför murarna, rymmer ett myller av pittoreska gränder och prång, vilka leder upp till kyrkan St-Louis som stod klar 1248. Här tar man med fördel en paus på nyöppnade Vola Café, som serverar en dagens rätt, alltid vegetarisk, eller ostbricka.


vintage på Vola Café

och framför milsvidd utsikt
Fortsätt sedan uppåt mot den modernistiska Villa Noailles, som designades för ett excentriskt par på 1920-talet. Idag är det ett konstmuseum som har öppet på eftermiddagarna. Promenaden fortsätter sedan uppåt till ruinerna av 1100-talsslottet St-Bernard, där man har en fantastisk utsikt över hela Medelhavsbukten och de tre stora öarna som utgör Les Iles-d´Or (”Guldöarna”).



På tillbakavägen kan man passera det stora torget, med barer och restauranger, för att sedan ta en sväng förbi Rue des Porsches nummer 14 där den svenska drottningen Kristina övernattade på sin väg till Rom.



trappor gick Kristina
Sedan kan man fortsätta genom de ”nya” delarna, som anlades på 1800-talet och kallas Hyères-les-Palmiers. Hundratals palmer kantar boulevarderna och det finns många vackra byggnader i jugendstil. Om hungern gör sig påmind igen kan restaurangen Le Jardin under palmernas skugga rekommenderas för sin trevliga atmosfär och fantastiskt goda mat.
Hamnen i Hyères
Cirka 10 minuter med bil från centrala Hyères ligger den lilla hamnen Port la Gavine med sina fiskrestauranger och stora segelbåtar. Här finns även en liten sandstrand om man vill tag sig ett dopp innan aperitifen. Hamnen är belägen på en strandkantad och pinjebeklädd halvö – Presqu Íle de Giens- som sträcker sig långt ut i Medelhavet. Det finns flera bra restauranger att välja på, till exempel Le Cadet 83 med nyfångad fisk, Le Flore och Mango, som har prisvärd dagens lunch från måndag till fredag. Stanna gärna över natten på Hotel Le Méditerrané, där den svenske ägaren och cykelfantasten Niklas delar med sig av sina bästa tips om vad man kan se och göra i området. Utan bil? Inga problem. Buss 67 tar dig från Place Joffre i centrala Hyères till hamnen och fortsätter även till färjeläget Tour Fondue.
Ön Porquerolles
En tur till Porquerolles, en naturskön ö belägen i den marina nationalparken Port Cros, är ett populärt val för besökarna. Den utgör en av de tre ”Guldöarna”, les Ils- d´Or. Och det är lätt att förstå – med sitt turkosa vatten, sina långa sandstränder och stora pinjeträd är det en magisk plats. Man tar sig hit med en färja från Tour Fondue som tar cirka 15 minuter.
Här doftar det av örter eller av den goda, lokala maten som serveras på livliga små restauranger kring torget i den lilla byn. Ön är bilfri och man tar sig runt till fots men att hyra cykel är att rekommendera, till exempel på Cycle Porquellais. Till stranden Notre Dame tar det cirka 20 minuter på cykel och det är det värt – den har omnämnts som en av de bästa stränderna i världen av New York Times.

Besök gärna någon av öns tre vingårdar, som Domain Perzinsky. Här frestas man av rosévinet vars smak präglas av regionens unika mikroklimat. Vill man stanna över natten finns det flera alternativ. Familjeägda L´Auberge de Glycines på Place d´ Armes har öppet året runt och serverar mat från det provencalska köket på på en lugn innergård. Det finns även flera bra fiskrestauranger, som drivs av lokala fiskare, eller så kan man dinera på Le Mas de Langoustier som fått Michelinstjärna. Lämplig efterrätt är en vackert blålila lavendelglass ute på torget.

eller vandrar

spelar man gärna boule

Stranden Almanarre
Cirka 15 minuter med buss från centrala Hyeres ligger den Almanarre, en vidsträckt sandstrand som är berömd bland surfare. På det charmiga lilla ekohotellet Almanarre Plage kan man hyra cyklar, få information om de bästa naturutflykterna eller boka kajaker med genomskinlig botten. Det drivs av Nathalie och Pierre Artayet, som efter att ha tagit över verksamheten 2018 lagt ner sin själ i att göra hotellet klimatvänligt med bland annat förnybar el, minskad vattenåtgång, smarta duschar och lokala produkter. Allt utan att tumma på bekvämligheten för gästerna.



Utsläppen har nu minskats till hälften av ett vanligt hotell och Almanarre Plage har fått flera fina miljöutmärkelser. ”Vi har inte längre tid att vänta, alla måste göra vad man kan för klimatet. Det uppskattas också av våra gäster, som säger att de mår bra utav att vara här” berättar Nathalie. Och det är lätt att skriva under på, när man efter en härlig dag på stranden njuter av en god middag levererad till hotellet från Flora Bio i Toulon, med ett gott glas rosé. Ekologiskt, såklart!
Saltdammarna Pesquiers
Staden Hyères har länge levt gott på sin saltutvinning. 30 000 ton salt utvanns årligen i La Capte, som ligger nära hamnen, fram till 1995. Själva namnet Hyères kommer från ett gammalt ord för salt. Långt in i vår tid kunde man se stora pyramider av salt samlas och modekatalogerna fotograferade sina vinterkläder här för att få till illusionen av snö, berättar vår guide Martine Vigneron. Ytan är 550 hektar och produktionen är nu nedlagd. Det bevaras av staden för sitt historiska värde och sin roll i de känsliga ekosystemen. Fågelskådare från hela världen samlas här för att se hur både flyttfåglar och inhemska stannarter lever. Mest slående är rosa flamingos, Phoenicopterus, att beskåda. Besöks endast med guide som bokas via turistbyrån.

Vingården Domaine la Font des Pères
Ägaren Philippe Chauvin berättar med stor passion om hur han köpt och utvecklat denna underbara vingård, med organiska viner och mat som omnämnts två år i rad i självaste Guide Michelin. I restaurangen, med spektakulär utsikt över dalen, kan man välja att sitta inomhus eller utomhus, där det finns en enklare barmeny. Under besöket i vinkällaren förklarar Philippe skillnaden mellan viner som vuxit i dalens och på berget. På bergsluttningen får vinstockarna kämpa för att överleva, vilket ger dem ett djupa rötter, ibland upp till 50 meter. ”Vinet från dalen är därför mindre komplext än det från bergssluttningen. Våra odlingar vetter också mot norr vilket ger våra Bandolviner en mycket hög kvalité”, förklarar han.

ska vara bra frö kvalitén


Det går alltså mycket bra för vingården men den globala uppvärmningen är ett orosmoln. I somras kom inget regn på månader och temperaturen låg ofta över 35 grader. ”Klimatförändringen skapar problem. Vissa vinodlare har köpt mark i södra England för att säkra den framtida produktionen” säger Philippe som har infört vissa naturvinsmetoder: ”Vi har märkt att månens positions påverkar smaken på druvorna, så det verkar ligga något i den biodynamiska filosofin. Det är inte bara flummigt prat” säger han med en skojig, flöjtspelsliknande gest.
Vingården erbjuder också boende över natten i bekväma rum i provencalsk stil för den som vill koppla av och njuta lite extra. Och snart kommer även ett spa finnas på plats för att maximera njutningen ännu mer.
Hamnen i Sanary-sur-Mer
Den lilla orten Sanary är en verklig pärla med vindlande gränder och en hamn full av färggranna fiskebåtar, som fortfarande är i bruk. Färsk fisk säljs vid hamnen vissa tider och för den som älskar havet finns det båtturer att ta. Har man tur kan man se delfiner! Här åt vi mycket gott på Le Comptoir de la Font des Pères, som drivs av vingården med samma namn. För 35 euro får man förrätt, varmrätt och efterrätt och dryckespaketet kostar 15 euro. För att smälta maten kan man ta en promenad och upptäcka stadens vackra fontäner som finns lite överallt. Mest berömda är två skulpterade fontäner i hamnen från 1867 av Emile Aldebert, som symboliserar stadens två traditionella inkomstkällor, fisket och jordbruket.

Vin och konst i Peyrassol
”Här i Frankrike uppskattar man idén om ”la belle endormie”, sagans Törnrosa. Med det menas att besökaren själv ska få upptäcka skönheten steg för steg” säger Mathilde Marchand, som ansvarar för den fantastiska konstsamlingen på Peyrassol. Detta genomsyrar hela den stora konst- och vingården, som ägs av entreprenören Philippe Austruy.



Vi kommer med bil på små vägar genom hjärtat av regionen Var. De öppna odlingslandskapen övergår gradvis i skog. Plötsligt tornar en modernistisk byggnad upp sig och bakom den döljer sig ännu fler vinfält och urgamla byggnader som en gång huserade tempelriddarna. En vacker serie flaggor fångar uppmärksamheten och de är inte vilka dekorationer som helst utan ett regnbågsverk som den kände konstnären Daniel Buren uppfört och skapat på plats.

”Philippe är en stor konstälskare. Han vill inte behålla sin samling för sig själv utan byggde denna plats så att alla kan ta del av dess skönhet”, säger Mathilde Marchand när hon visar runt. Inomhus finns bland annat en färggrann sjöjungfru, skulpterad av Niki de Saint-Phalle, och verk av andra berömdheter som Sol Le Witt, Jean Dubuffet och Frank Stella. Konsten fortsätter utomhus där ett 80-tal fantastiska skulpturer, var och en noggrant utplacerad i naturen, finns att upptäcka. Vilken skattjakt!



Som om inte allt detta vore nog är 92 av Peyrassols 850 hektar vinodling, vilket ger 800 000 flaskor per år. Omkring 40 procent går på export, mestadels till USA. Vi får en rundtur i vinkällaren där hypermoderna metoder samsas med urgamla. ”Vi tillämpar ny teknik och miljövänliga metoder med mindre sulfater nu. Vår nästa skörd kommer därför att kunna få miljömärkning” berättar vinguiden Nicolas Rapello.
För att få miljömärkningen krävs att man arbetat på ett nytt sätt i flera år, vilket gäller t ex ANB (Haute Valeure Environmentale) och HVE (Haute Valeure Environmentale). Vi får prova en rad välsmakande Peyrassolviner, den ena godare än den andra. En diskussion utbryter om vilken som är bäst och vi enas om ett rosévin.



”Redan när jag var fyra år fick jag smaka vin, sittande i farfars knä. Verkligen den franska stereotypen på riktigt!”, skrattar Nicolas när den franska vinkulturen kommer på tal. Dagen avslutas med en underbar middag på gastrorestaurangen Chez Jeanette, som ligger i anläggningen, och sedan rullar man hem för en skön sömn i villa Rouvière, ett makalöst hus i traditionell provencalsk stil.
Le Belvédère
På väg till det familjeägda värdshuset Le Belvédère i Flassans-sur-Isole, inte långt från Peyrassol, kan man passa på att klämma in ett besök på klostret Thoronet. Här får man en bild av munkarnas välorganiserade liv, där varje rum och timme hade sin särskilda funktion. Sedan känns det bra att komma till lilla mysiga Le Belvédère, där kocken Stéphane Arnaud och hans fru Sandra gör sitt yttersta för att gästerna ska trivas.

”Vi behövde göra en förändring efter covid. Min man, som är kock, var utan jobb. Så såg vi att detta hus var till salu och blev förälskade direkt!” Berättar Sandra medan vi smakar på ett viner den digra vinlistan och lockande dofter av vitlök slingrar sig ut från köket där Stéphane är i full gång. Det visar sig att deras ena dotter är sommelier.

”Vi trodde inte att det skulle gå såhär bra för oss men vi är fullbokade nästan hela tiden!” Säger Sandra. Och det är inte svårt att förstå, med det personliga bemötandet och den hemtrevliga atmosfären här. Nu står miljöfrågan högt på parets lista och de försöker sänka sin energiförbrukning och undvika plast. Maten köps från lokala tillverkare och Stéphane komponerar menyn efter det som finns i säsong. ”Och matsvinn är inget problem för oss”, skrattar Sandra, ”vi ger alla rester till grannens grisar!”.